Jag saknar dig
När man med förväntansfulla ögon blickar framåt, lyckligt ovetandes om kommande äventyr, kan jag inte annat än att kolla tillbaka på den tid som varit, allt jag åstakommit, allt jag gjort och allt jag sett, och sammanbitet komma ihåg det som gått förlorat. Att mista något så värdefullt och känna en sorg så stor, men också, såklart, minnas den kärleken jag fått, och den kärlek jag gett, en kärlek så ren och villkorslös.
En vis liten herre som jag ledde omking häromdagen frågade mig om jag hade en man. Nej, svarade jag och sa att jag var ju bara 20år, och då är man ju inte gift. Han frågade mig då om jag var kär i någon och jag svarade att det skulle jag väl inte heller påstå. Samtalet fortsätter med den frågvisa lilla 6-åringen, vi pratar om kärlek och han berättar att han har en flickvän i sin klass som han brukar hålla i handen.
Så jag frågar honom om han är kär, och han säger att han inte vet, men att han tror det, och frågar mig "hur vet man om man är kär?"
"Om jag någonsin älskar en pojke, som jag älskade min häst", svarar jag, "Då vet jag".
♥