Ett jessicafritt tarifa
Jag får nu lov att valsa runt själv här nere i Tarifa då min svenska vapendragare var tvungen att flytta fram hemresan pga nått megadumt magvirus... och oooh vad du är saknad min kära vän. Nu för tiden består de flesta målen av mackor, mitt rum är kaos, jag försover mig, blir solbränd och vi får alla jobba ihjäl oss nu när vi är en man kort. Jag har ingen som jag kan tvinga fota mig tio gånger om från fyra olika vinklar för att jag ska se så attraktiv ut som möjligt, ingen att krypa närmare när jag drömmer mardrömmar om kanadensiska björnar på natten och ingen som tvingar mig att tvätta mina kläder.
Jag var en sväng till poolen här om dagen och även om du bara ligger bredvid och sover medan du blir röd som en kräfta på ryggen med din sarong över huvudet så är det så himla mycket tråkigare att vara ensam! Jag vill ha någon att dela min cola zero med.. Tur jag har min tjocka katt, en galen hund, en go tysk och min älskling när the times get hard. Vi köttar vidare här på aventura ecuestre!!!
